Nästan allt förskolebarn har för sig handlar om kroppen. De springer, balanserar, hoppar, bär tunga stenar, kastar. Jag har velat skriva om åren när man är nära marken med pinnar och sten, lera och vatten. Vi vuxna glömmer så lätt bort den där första taktila och kroppsliga glädjen. Och vi förstår inte alltid hur viktig den är för att barnet ska kunna utveckla sina förmågor.

Jag växte upp ovanpå en biograf. Alla våra lekar var präglade av de tecknade filmerna. Det där som var på riktigt men ändå på låtsas. Barn har så nära till överskridandet mellan saga och verklighet. Vina Vina är en sån figur. Han finns i utkanten av verkligheten.
För illustrationerna sökte jag någon ”som förstår sig på pinnar”. Jag fann Lotta Geffenblad, som förutom en stor konstnärlig begåvning också har en verklig förståelse för vad ett litet barn har för sig. Hon skapade Vina Vinas värld undan för undan som jag skrev de fem böckerna.