”Om du vill skicka ett brev till mig så ska du skriva Hjördis Bergkvist, Solgatan 1, Hagalund på brevet. För det är min adress.”

Omkring 1950 var det en alldeles korrekt adress. Det var mitt namn och min verkliga adress. Varken namnet eller adressen finns längre. Ja, Hjördis är mitt dopnamn och flickan Hjördis som var jag bär jag inom mig. Nu har hon blivit en flicka i tre kapitelböcker.

Vissa minnen från min uppväxt i ett arbetarområde utanför Stockholm är starka och tydliga. Det är de sinnliga intrycken; Hur vår asfaltgård kändes under händer och fötter, ljuden när morsorna piskade mattor eller skrek i fönstren, lukten i kompisarnas hem, känslan av att pilla bort en sårskorpa på knät eller att klättra i berget med nya gympadojor, kall om kinderna i vårkvällen. Men vad sa vi?  Vad pratade vi om?  Vad var det som hände egentligen?  Varför minns jag just det där?