Mamma Mu och Kråkans jul
Text: Jujja Wieslander
Bild: Sven Nordqvist
Rabén & Sjögren, 2008
Kråkan började springa fram och tillbaka i lagårn. Han stannade framför Mamma Mu.
– Varför springer jag?
– Jag vet inte. Du sa julafton…
– Ja, och jag har inte en endaste julklapp till mig.
– Men mu, till dig? Ska du ge julklappar till dig själv?
Kråkan rusade vidare.
– Javisst. Det enda sättet, jag får aldrig några paket annars! Måste skynda, måste hem. Hej då!
Jujjas kommentar om boken
Vad är egentligen det jobbigaste med jul? Och vad är det härligaste? Är det inte själva väntan? För barnen känns den så fort julgranarna och glittret börjar visa sig. Kråkan hade inte riktigt fattat att det var jul på gång och fast han hade fullt upp att göra paket – till sig själv, så stod han inte ut med att vänta ända tills dagen därpå, till själva julafton.
Underbarare bilder på Mamma Mu och Kråkan i snö och julstämning än i den här boken finns nog inte. Många av berättelserna bygger från början på en sång. Den här sången heter Länge lång. ”Hur länge ska jag vänta, länge lång. Ding dong dong, kom nån gång, kom nån kom nån gång.” Orden kom från en liten kille som stod fullt påklädd och väntade på att lillasyster skulle bli klar. Nån gång!