Sjungandet bor i gungandet

Allt kring Mamma Mu och Kråkan började med en sång. Eller rättare, en lek. När våra barn var små gjorde vi tillsammans med dem alla de sånger som nu har kommit att kallas mamma mu-sångerna.

Små barn sjunger ofta när de leker. Långa nynnanden vid legolådan eller bara korta bang bang balans- utrop på den lilla spången. Vi hade tidigare gjort vardagsvisor, såna som kom till av att det hände nåt i vår värld; stora björken blåste ner eller vi glömde våra träskor när vi badade och vad hände när vi skulle hämta dem? Många såna händelser som blev visor gav vi ut i flera visböcker.

Våra egna barn växte förstås ifrån oss och en vänlig granne kom på iden att vi kunde banda hans lilla dotter som sjöng hela tiden. Så småningom hade vi 100 timmar band med nynn och trall och underbara funderingar från flera barn. Vi bearbetade och spelade in. En barnslig musikskatt om fem cd-skivor som nu lever vidare i streamad form.

Sångerna kom sen att bli utgångspunkten för berättelserna som först blev radio, sedan böcker och film.  Nästan varje berättelse har ett stråk av sången som gav upphov till den.