Historiska romaner

Ringaren i Notre Dame

När nyheter om att den gotiska katedralen Notre Dame stod i brand, höll en hel värld andan. Katedralen är inte bara en viktig byggnad för världens katoliker, utan en del av det europeiska kulturarvet med sina statyer och den nu nedbrunna spiran.

Även om Notre Dames mäktiga uppenbarelse står för sig själv, så är det svårt att förneka att en del av katedralens enorma popularitet med stor sannolikhet kommer från kulturens värld. Miljoner människor har sett Disneyfilmen Ringaren i Notre Dame, förmodligen svagt medvetna om att den baserats på en gammal roman.

Victor Hugos klassiska skräckromantiska roman Ringaren i Notre Dame, kom ut 1831, men utspelar sig i 1400-talets Paris, främst 1482, men också vid andra tidpunkter som återges som tillbakablickar. I romanens fokus står den vanskapte, puckelryggige och vanskapte Quasimodo, som hamnat under den katolska kyrkans försorg, och arbetar som ringare i Notre Dame. Han blir våldsamt förälskad i den vackra Esmeralda som i sin tur möter sin olycka genom en kärleksaffär med kapten Phoebus, som kraftigt ogillas av Quasimodo överordnade, ärkediakonen Claude Frollo, vars förälskelse i Esmeralda övergår i besatthet.

Romanen behandlar en rad olika teman och mest påtagligt är förmodligen skildringen av det rättssystem som rådde i Paris under sent 1400-tal, som med dagens juridiska ögon lämnar en hel del övrigt att önska. Ett annat tema som ofta framhålls är, lite trivialt återgivit, att man inte ska döma boken efter omslaget. Även om Quasimodo är anskrämligt ful och skrämmande i sin uppenbarelse så är han en av romanens mest sympatiska karaktärer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *